Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åh nej, han öfverger mig aldrig utom för din
skull... Har du haft lycka med ditt ärende?» tilläde
han i en sakta förtrolig ton, som röjde att han kände
mer om ändamålet med hennes ridtur än fadern.
»Allt bra för tillfallet!» svarade hon lika lågt...
»Men nu måste jag befria mig från den här tunga
drägten... Du kommer ju med till middagsbordet,
gode Ludvig?»
»Jag skall väl göra som du önskar!» svarade han,
och hans blick talade ett språk, hvilket helt och hållet
stod i strid med det berömvärda motstånd, som majoren
nyss åberopat.
Middagen var förbi, likaså konferensen mellan
majoren och hans gäst, och den hade slutat med det
löftet å juristens sida, att han följande morgonen skulle
yttra sig.
Majoren visade något humör häröfver och påstod,
att en solklar sak icke behöfde en hel natts månsken
för att fattas. Men Mannerdal hade i sitt väsende något
så fast, att majoren tydligen märkte att det icke tjenade
till det ringaste att upprepa huru stor summa de böter
skulle gå till, som hans förmätne granne, kapten Fredrik,
skulle bli ådömd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
