- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
191

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men hans milda själ, i hvilken ett barns renhet
med en mans allvarliga kraft bor, är icke sjuk: den
sträfvar till en bättre framtid, sedan hans helsa synes
vara mera stadgad jemförelsevis mot förut.»

Beda kunde icke svara. Hon darrade som ett
asplöf.

»Hvad hån för närvarande begär,» återtog
Mannerdal, Ȋr icke mycket, och jag kan ej tro att han skall
bli förnekad en så billig önskan.»

»Det är då icke:. . . fråga om____om ...»

»... fullbordandet af ert löfte, menar fröken —
icke nu åtminstone.»

»Nu åtminstone,» upprepade Beda.. j »hur ni
uttalar dessa ord! Men hvarför skulle de ej uttalas utan
omvägar af en opartisk person?»

Mannerdal drog sakta handen öfver pannan, som
fuktades af några svettdroppar, medan hans ögon
undveko hennes...

Der uppstbd ett par ögonblicks tystnad.

»Fröken Beda,» sade han slutligen med en röst
kanske icke så alldeles fast som förut, »i fall jag icke
aktade er alltför högt att nyttja ett blomsterhöljdt språk
till er, skulle jag ej tala så öppet som jag nu, i
anledning af de slutsatser, era egna ord, er rörelse väckt
hos mig, måste göra. Kom ihåg, att om det var nästan
^tt barn som gaf ett förhastadt löfte för nära tio år
sedan, så har det åtminstone under de sista fem åren
varit en qvinnas fria vilja som hållit det heligt, och
ännu återstå fyra månader på det sista... hade ni
glömt det?»

»Glömt — nej, men jag trodde, jag...» hon lade
händerna öfver ansigtet: skulle han väl se tvärt igenom
henne, skulle han ana mera än allt?

Han flyttade sig litet närmare... »Kan jag ha
misstagit mig?» sade han sakta. »Er karaktär, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free