- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
201

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nå, det nekar jag väl icke till! Har jag icke
älskat henne sedan flera år — och jag (det är min fulla
och fasta öfvertygelse) är den make, som allra bäst
passar henne. Hon har heller aldrig varit mig ogunstig,
forstås så mycket som en bunden dam kan visa någon
gunst. Farbror mins bäst hur hon betedde sig vid
processfrågan.»

»Ja, nog var hon vid den af lika tanke med dig,
men tag det icke illa, min vän! Gud fördöme alla de
skribenter, som sätta stora tankar i qvinnorna — de
skola nu lägga sig i alla slags frågor... Bedas
öfvertygelse var, att hela orten skulle blifvit lidande och
följaktligen kommit att trakassera mig, i fall jag hållit
i med mitt beslut.»

»Hela orten — nå, det förstås,» svarade kaptenen
med ett oändligt sjelfkärt leende, »icke kunde väl något
annat skäl uppges, om det än funnes. Men jag faster
mig icke så mycket dervid: något vigtigare, som jag
grant lagt märke till, är att hon icke nu på långt när
visar sig så fullkomligt ogenerad i sitt förhållande till
Ludvig som förut. I fall någon hänsyftar på hennes
giftermål med honom, hvilket jag ett par gånger med
flit gjort, så rodnar eller bleknar hon, och jag kan
svära på att jag i förgår, just då de två främmande
doktorerna voro inne hos fästmannen, fann henne nära
halft afsvimmad ligga i en länstol med näsduken hårdt
tryckt mot ögonen.»

»Såg du det? Jag sof så länge den eftermiddagen.»

»Men jag sof icke, jag! Jag kom just tillbaka från
ett litet ärende i staden.»

»Talade du då icke till henne?»

»Jo, naturligtvis. Jag förstår mig något på
qvinnorna, henne i synnerhet. . . ’Min allra sötaste och
nådigaste fröken Beda/ sa’ jag, ’låt icke de här dok-

Carlén. IIT. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free