- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
209

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än att stanna qvar för att se er vackla vid sjelfva
ingången till det nya lifvet.»

»Ni är en obarmhertig vän, men tänk icke sämre
om mig, än jag förtjenar! Ni har genomskådat den
svagare, låt mig säga den menskligare delen af mitt
väsende, men vet att jag icke en minut dagtingat med
min pligt. Jag skall säga honom, att jag genast är
färdig att uppfylla den.»

»Nå, det vet jag väl! Ni är en alltför redlig och
dertill för stolt qvinna att bryta ett tioårigt löfte, helst
då hans testamente i hvarje fall nämner er till hans
arfvinge. Det är således icke derom vi tala. Nr går
att uppfylla er pligt, men skall han i sin brud se ett
offerlam, skall han, som visat den oupphinligaste
granlagenhet till det sista, uppnå lyckan för att i den finna
en tusen gånger djupare olycka, än han förut varit
hemfallen åt?»

»Nej,» sade hon tvekande, »jag hoppas att bli stark

— jag vill bli det! Men jag är qvinna, och hela min
natur...» Hon afbröt, medan en djup rodnad höljde
hennes ansigte.

»Tänk er,» återtog han så hastigt, att luckan i
samtalet knapt märktes, »om Ludvig skulle dö, sedan
han blifvit väl förtrogen med fattigdomen i sin rikedom!»

»Om så skulle ske,» svarade hon med ett slags
förtviflad köld, »är allt slut för oss båda.»

»Tro icke det! Döden sluter sällan så väl igen
dörren efter sig, att icke något, som tillhör lifvet,
stannar qvar. Jag har ofta öfverraskat Ludvig, då han,
liksom de flesta menniskor, hvilka lefva under många
timmar i ensamhet, talat högt. Skulle han ej ännu
kunna tala högt, då han tror sig vara ensam med sin
gamle förtrogne, Chevaliern, om det bedrägliga sken,
som gycklat för honom? Men om någon tjenare då
funnes i närheten?... Kunna icke ord, sagda till er

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free