Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klarna i min gäl. Tro mig, han skall icke finna ett
offerlam!»
Mannerdal svarade blott med ögonen.
Derefter tillslöt han hastigt dörren och gick.
10.
De trolofVade.
* i^a’ * u^ras^ Beda, då hon blifvit ensam, »jag skall
ha mod att genast afgöra allt... 0, huru ädel,
huru samvetsöm han är! Ja, mycket i mitt lif har
varit sken, blott sken, men nu skall det bli verklighet.
Och om jag än icke når den fulländningen, att jag
utan ångest och inre motstånd nalkas mitt
hemlighetsfulla ödes fullbordan, så skall det aldrig, aldrig mera
hända att jag smeker dessa känslor med ett mjukt
medlidande för mig sjelf.»
Hon gick beslutsamt mot dörren, men stannade
vid tröskeln.
»Behöfde jag väl mer,» sade hon, uppmuntrande
sig sjelf, »än att erinra mig hans ädla anletsdrag för
att finna hvad sann sjelfbeherskning är... Men det
är icke fråga mer om honom: det är på min arme
Ludvig jag skall tänka, för honom skall jag handla och
verka.» 1
Hon gick nu utan vidare uppehåll, med ögon
strålande af den vackra inre sinnesstämningen, in till sin
trolofvade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
