Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baronen halflåg i sin hvilstol, väntande på
Manner-dals återkomst.
»Min Ludvig,» sade Beda genast, utan att ge
honom tid att tala, »jag tyckte att det var onödigt att
en mellanlänk i denna högtidliga stund skulle finnas
emellan oss ... Att du skickade din ädle vän
Mannerdal var likt din vanliga fina noggranhet, men jag har
velat visa dig att han ej behöfdes att framföra mitt
svar... Se, här har du mig för lif och död — när
skall det lysas?»
Hon hade kastat sig ned vid stolen, der han satt,
och kysste honom hjertligt.
»O, Beda, Beda, du är så storsinnad! Jag finner
inga ord för min brinnande tacksamhet... Gud har
haft barmhertighet med min tioåriga ovisshet. Du har
varit solen i mitt lif, och hur har jag ej bäfvat för att
en tid skulle komma — den nalkades ju redan med
stora steg — då jag måste bli qvar i mörkret.»
»Men nu får du ej mer tänka på mörkret, min
Ludvig! Du är ju nu nästan frisk, med undantag af
den ömtålighet, som alltid rådt i ditt helsotillstånd.»
»Ja, för den svåra sjukdomen, säger flertalet af
läkame, kan jag vara lugn, men mitt bröst är långt
ifrån bra... och vet du, min dyra hustru (nu kallar
jag dig redan så) hvad man sagt blir alldeles
nödvändigt för mig?»
»Jag kan icke gissa ... Säg fort!»
»Jo, att, så snart jag erhållit min följeslagerska,
jag med henne bör åter bege mig till någon
Medelhafs-hamn. Jag andas der mera obehindradt... Men hvad
säger du dertill?»
Det gick en hel revolution genom den unga
qvin-nans själ... Ja, kan hända vore det allra bäst att
lemna bakom sig allt, som ej räknades till den nya
tillvaron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
