Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid, emedan hon för första gången läste en
osäker mening i hans ögon, blef hon desto säkrare på
hvad hon hade att göra för att höja sig såväl i hans
som i sin egen tanke.
»Min bäste Ludvig,» skyndade hon sig att taga
ordet, innan Mannerdal hann att svara, »hvad du är
ofömöjd, som icke kan finna dig tillfredsstäld med blott
mitt sällskap! Jag har skäl att vara svartsjuk på vår
vän. Ty du bör veta att han är äfven min — ja, en
mycket värderad vän. Dessutom, huru skulle han kunna
derangera sin säkra ställning för att drömma bort sitt
lif, liksom vi skola göra under vår färd på Nilfloden?»
»Men,» inföll baronen, »du låter ju icke på det
sättet Mannerdal få svara sjelf. Nog kan en så skicklig
man som han finna en god ställning, då han
återkommer. »
»Nej, vet du broder,» inföll Mannerdal, som med
en nu strålande och begriplig blick tackat Beda, »din
tillkommande hustru har rätt. Dessutom bör ingen
tränga sig emellan ett nygift par — med undantag
förstås af Chevaliern . .. Men hvar är då han ... jag
har aldrig saknat honom hos dig förut.»
»Chevalier... hvar är du, gamle kamrat?» ropade
baronen undrande. Och vid hans röst kom det trogna
djuret fram bakom hvilstolen.
Men Chevaliern hade tydligen icke sin vanliga
eleganta hållning: hans öron slokade, och han såg så ömt
på husbonden, att denne fick tårame i ögonen.
»Min stackars Chevalier,» sade han, »du är
be-stämdt icke frisk! Eljest skulle du begripa att din
husbonde för andra gången inträdt i lifvet.»
Chevaliern ville visa sitt vanliga glada och
angenäma väsende — men det gick icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
