- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
216

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Första och andra lysningsdagen voro redan
passerade, och Beda hade med beundransvärdt lugn och
fasthet emottagit lyckönskningame. Men icke var det
nog härmed... detta tillhörde det yttre programet...
Man skulle ha sett henne tillsammans med sin brudgum!
Hennes ömma, odelade och fina uppmärksamhet för
allt, som rörde honom, stördes aldrig af någon jägtande
ifver, som tydde på en inre trötthet, hvilken behöfde
skaffa sig hvila eller luft.

Fästmannen och fadern skulle det ha varit lätt att
vilseleda, men med vännen i det »spartanska förbundet»
hade det varit omöjligt. Också höll han ej räkning på
de beundrande, stundom rörda blickar, genom hvilka
han lät henne ana, att han förstod det intet spel här
egde rum.

Och så gjorde det ej heller. Ty ensam med sin
Gud, kunde Beda under bönen blicka upp till honom
och bedja om kraft att fullborda sitt verk. Och den
enda fråga, hon nu stälde till »framtiden» var denna:
»Skall jag alltid, äfven sedan vi blifvit ensamma i det
främmande landet, ha samma ödmjuka mod som nu?»
Och det svar, som hon tyckte framtidens vindar hviska,
var detta: » Tro på dig sjelf!»

De enda varelser, som bestämdt icke gillade Ludvigs
svindlande sällhet, hvilken höll honom i för stark
exalta-tion, voro hans dagliga läkare och Chevaliern.

Hvad beträffar majoren, hade han ett alltför varmt
hjerta i sitt gamla krigarbröst att icke röras af sin
brorsons innerliga tacksamhet och sin dotters lugna
fasthet.

Men ingenting kunde lifva Chevalierns sjunkna mod.

Den tillkallade veterinärläkaren förklarade, att
hunden ej var sjuk på annat sätt, än att han led af en
allmän matthet, som troligtvis snart skulle gå öfvér efter
det medel, han föreskref.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free