- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
220

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

likväl utan all tillsats af oro, det att hon frivilligt
med-gifvit den tilltänkta resan och att hon bestämdt afböjt
det ressällskap, som Ludvig ville ha med sig.

Under hela denna tid — vintern, våren och början
af sommaren — rådde ett tvångfullt förhållande mellan
henne och Mannerdal. Dessa begge samvetsgranna
själar, som till det yttersta uppfyllt sina pligter, egde
likväl medvetandet om hvarandras innersta hemlighet...
Deruti låg det.

Liksom förra året kom Mannerdal till Lindaby
nästan hvar söndag, men egnade sig mest åt majoren,
hvaremot kapten Fredriks förhoppningar tagit en så
lysande fart, att han fullt och fast beslutat att han,
efter återkomsten från en affärsresa, som han från mötet
ärnade företaga, »för allo skulle egna sig åt fröken
Beda genom ordentligt frieri». Med majoren hade han
redan talat och fått hans ord på att bli förespråkare.
Beda sjelf undvek honom icke, och ett par gånger hade
hon föredragit att spela schack med honom i stället för
med Mannerdal. Behöfdes väl mer för att lyfta kaptenen
i sina egna tankar? Också var han så lycklig, då han
reste till mötet, att säkerligen hvar enda man under
hans befål skulle få godt deraf.

Efter kaptenens afresa kändes tvånget icke lättare
för de begge andra.

Men huru länge än detta vidvarade, började dock
slutligen båda känna att de handlade orätt såväl mot
sig sjelfva som mot hvarandra. De hade ju intet att
förebrå sig. Deras outtalade känslor hade tvärtom ledt,
såsom all kärlek borde leda, till det goda.

Hvilkendera af dem, som först började se klart i
dessa angelägenheter är ovisst, men deremot är visst,
att de åter närmade sig allt mer och mer förtroendefullt
till hvarandra. Men något vidare blef det ej före
midsommar, och då man kom in i juli, fruktade Beda att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free