- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
234

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta var en så oförväntad mild början, att
Marth’-Marie dristade sig att kyssa den gamla fruns hand, i
det hon upprörd sade: »Det är icke svårt att uppfylla
öfverseende föräldrars fordringar, men måtte Gud
tillstädja att jag väl går i land med dem, som efter detta,
rättvisligen skola ställas på mig!»

»Bra, min flicka! Sådant tal, då det icke blott
ligger på läpparna, är hedrande för den mor, som
uppfostrat henne . . . Men hur var kristningsnamnet igen?
Jag nämner gerna mina flickor vid namn.»

»Marth’-Marie har man för det mesta kallat mig.»

»Riktigt — jag mins nu. Men det der låter så
fasligt bibliskt. . . Ett af de der namnen kunde vara
nog, men att på en gång vara både Martha och Maria
är för mycket. Dessutom är min tunga besvärad af att
uttala dubbelnamn . . . Fins det icke något mera? Det
är vanligt att folk, när de icke kunna slösa med annat
för sina barn, slösa med namn.»

Den unga flickan rodnade upp öfver hårfästet, men
svarade enkelt: »Jag har blifvit döpt till Lydia Martha
Maria.»

»Förträffligt... Lydia är ett både välljudande och
särdeles passande namn . . . Min kära Lydia, hennes
pappa var ju något vid tullen?»

»Ja, han hade en liten tjenst vid tullverket, men
förut var han grosshandlare i Stockholm.»

»Aha — och spelte förmodligen bankrutt?»

»Under hårda konjunkturer nödgades han cedera,
men tillgångarna räckte till att göra hvar man rätt,
innan han återflyttade till sin födelsestad.» Detta sades
icke utan en viss stolthet.

»Hur gammal var Lydia då?»

»Nära fjorton år, och som jag gått igenom en högre
skolkurs, kunde jag sedan hjelpa mig med det biträdey
mina föräldrar lemnade mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free