- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
264

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kring hvilken det ljusbruna lockiga håret fladdrade för
de lätta vinddragen.

Skulle, kunde Lydia tro sina egna ögon? Ja, hon
kunde det, ty nu hade herrn på trappan äfven fått sigte
på henne, och slungande cigarren ifrån sig, rusade han
ned och stod med öfverraskningen målad på sitt
själs-varma ansigte bredvid henne och öfvertog genast
bestyret med alla hennes tillhörigheter. Naturligtvis hade
han i flygten yttrat ett par ord: »Mamsell Lydia, hvad
betyder detta?» och hon, rodnande för den förebrående
blicken, svarat: »Ack, fråga mig ingenting nu, tåget
stannar blott åtta minuter.» Men något vidare blef icke
tid med, förrän alla de ut- och inströmmande
menni-skorna återtagit sina platser och tränen bullrande
försvunnit.

De båda, som så oförmodadt mött hvarandra, stodo
nu ensamma qvar på planen.

»Nå, men så tala då ... Är någon af tanterna
sjuk?»

»Nej, gudskelof... Låt mig nu komma in först!
Jag skall vänta här i två timmar på ett annat tåg.
Det är icke hem till tanterna jag reser, utan till A.,
der jag fått plats som lärarinna i ett aktningsvärdt
borgerligt hus.»

»Kunde jag icke tro att, så fort jag var borta,
något afskyvärdt ledsamt skulle inträffa... En lycka i
olyckan var åtminstone den otur, hvaröfver jag nyss
svor, att oaktadt all skyndsamhet ha kommit tjugu
minuter för sent till det uppgående tåget... Jag kan just
föreställa mig det intryck, jag haft, då jag vid
framkomsten fått höra att mamsell Lydia, gifvande vika för
kanske något falskt intryck, försmående en redlig väns
råd, gifvit sig af... Gud vet hvart!»

»Förebrå mig ingenting!» svarade Lydia sakta,
medan de, gående vid hvarandras sida uppför trappan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free