Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädde in i salen, der ett dukadt bord stod hélt
inbjudande.
Den milda, nästan bönfallande rösten hade troligen
ett smekande behag för den unge mannens öron, ty
det var ganska tydligt att de sträfva böljorna inom
honom lagt sig till hvila, då han i sin vanliga hjertliga
ton yttrade: »Nå, under två timmar få vi nog tid till
förklaringar!»
»Två timmar?» upprepade Lydia, hälften glad,
hälften förskräckt. »Skall herr Lannerkrans icke resa
härifrån förr?»
»Jag skall dröja här i fem timmar, och jag
beklagar mig icke ändå!»
»Men,» invände Lydia i en ton, som vittnade om
både mod och bryderi, »icke kunna väl vi begge, då
inga andra gäster finnas, sällskapa med hvarandra
ensamma så länge!»
»Det skulle jag tro icke kan möta något hinder.
Först och främst äta vi middag, som jag redan bestält.
Derpå dricka vi kaffe, och så taga vi en liten promenad
tills tiden för skilsmessan är inne . . . Hvad säges om
programet?»
»Jag nekar ej att det är ganska angenämt, men ...»
»Jag förstår fullkomligt den lilla dragningen på
men et, och jag tillåter mig ingen annan vederläggning,
än den frågan, om det icke vore löjligt att, då
händelsen och icke vi sjelfva tillstält denna téteå-téte, vi
i en sal, öppen för hvarje resande, icke skulle kunna
äta middag och språka tillsammans! Hvilka bekanta,
som så träffades, gjorde icke på lika sätt?»
»Nåväl,» inföll Lydia småleende, »jag ser verkligen
icke huru vi kunna undvika det... Men hvad skall
hennes nåd Justine säga, då hon får höra hvad slumpen
tillstält?»
Carlén. III.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
