Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är sant — du hade då fått en gästkammare
ofvanpå och endast blifvit en lärarinna för barnen och
mitt sällskap någon gång... Nu fruktar jag, att jag
kommer att ta dig för mycket i anspråk. Ty mina
små flickor (den ena på femte, den andra på sjette
året) gå snarare på lek än allvar hos en gammal
mamsell, som här näst intill håller en småbarnsskola.»
Sent på aftonen, då Lydia hunnit göra bekantskap
med så väl de älskligaste små flickor som med husets
herre, en tystlåten, ful, men vänlig och tydligen
god-sinnad man, inträdde hon i det vackra, luftiga och väl
möblerade rum, som blifvit anordnadt för henne. Det
hade, liksom den sjuka husmodems sängkammare,
ut-sigt åt trädgården; och då hon uppslog fönstret och
inandades doftet af rosorna i häcken, flög tanken till
-de hvita rosor, som hon vid skilsmessan från Edmund
fick emottaga: de stodo redan i ett vattenglas på
hennes toalett, och då hon gick för att inandas äfven deras
■doft, flöt en sådan röd sky upp på hennes ansigte, att
om rosorna kunnat spegla sig i den, skulle de befunnits
ha varit röda i stället för hvita.
Men Lydias sinne var ej så danadt (åtminstone
ännu), att hon ville lemna gehör åt något slags
sentimentala ingifvelser. Hon tänkte i stället på jemförelsen
mellan sin närvarande bostad och det förskräckligt
illaluktande kyffe, som blifvit henne anvisadt hos
friherrinnan. Skilnaden var ungefar lika stor som emottagandet
varit olika.
Men det hade ju sedan blifvit bättre, och hon
kunde aldrig annat än med tacksamhet erinra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
