- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
278

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

afund och blifva skulden till de mest oväntade
förvecklingar. Var emellertid fullt förvissad, att jag icke
underkänner den af er fina granlagenhet dikterade oro, som
förvisar mig från den plats, der ni tycks vara lycklig.

Således har mitt hopp om ett återseende gått i
nedan, men jag litar på att solen nog en dag skall
lysa öfver mina önskningar. Det heter ju att Gud vill
hvad qvinnan vill!’ Men då jag tror att Han icke
betraktar andra delen af menniskoslägtet som styfbarn,
så kunna vi måhända äfven säga: Gud vill hvad
mannen vill’... förstås, att det är frågan om en redlig och
fast vilja.

Emellertid måste jag på något sätt draga försorg
om att mamsell Lydia icke glömmer mig... och jag
har dristat utbedja mig tanternas ädelmodiga tillåtelse
att — så framt det icke blir förbjudet — åtminstone
hvarannan månad få genom dem tillsända mamsell Lydia
en liten rapport öfver mitt lif. Får jag då, alltid
genom dem, förstås, en vänlig helsning tillbaka, så skall
jag känna mig obeskrifligt lycklig.

Med varma böner och önskningar för er lycka och
frid förblifver jag

er hängifne och trofaste vän
Edmund Lannerkrans.»

Detta första skriftliga meddelande, som Lydia
emot-tog från den man, hon så uppriktigt värderade,
tillskyndade henne icke det bryderi, som hon fruktade, då
hon först fick se biljetten. Innehållet var så hjertligt,
så lagom — ingenting att egentligen rodna öfver. En
annan sak blef om hon skulle bifalla de följande
»rapporterna» . . . Men det var så sant: det var tanternas
affär — de hade ju redan bifallit.

Då Lydia denna afton gick till sängs, hade hon glömt
hvarje bekymmer, som fru Justine tillskyndade henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free