Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ett himlens fridsbud, som bar den ödmjuka och
innerligt troende själen till det härligaste hemmet.
Då Lydia tvingades till hvila genom Cecilias milda
maktspråk, hade denna alltid sin maké hos sig. De
förstodo hvarandra så väl, och bland alla de föreskrifter,
som hon gaf honom, var en bland de allvarligaste att
han icke skulle lemna hennes små flickor i annan vård
än Lydias. Denna milda och förståndiga unga flicka
skulle han på hvarje sätt söka bibehålla.
Snart randades emellertid solen öfver den sista
nattvakten, och den hade icke många timmar lyst öfver
den första majdagen, då Cecilias ljusa ande flydde från
jorden.
14.
Åter igen utan hem.
trax efter den stora, men stilla omstörtningen inom
familjen, kom från annan ort herr Adrians ogifta
syster för att taga hand om huset. Det var ett
oförargligt fruntimmer, många år äldre än brodern, nästan
lika tystlåten som han. Hon liksom smög sig genom
lifvet — så ohörbara voro hennes steg, så stilla hennes
rörelser. Och ifall det varit henne svårt att lemna sitt
eget lilla hem, der hon såsom en förmögen gammal dam
lefde oberoende, så lät hon dock icke märka detta.
Hon lofvade sin bror att stanna qvar, tills han fullt
hunnit öfverväga huru han ville ställa det husliga lifvet
för framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
