- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
287

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ack, i det fallet,» återtog Lydia, »blir min vistel...»

»Tala icke ut ännu!» afbröt han. »Jag har funnit
«tt medel... Skulle icke barnens vän och lärarinna
kunna — bli deras andra mor?»

Han såg vid dessa ord så mildt bedjande på henne,
att Lydia sjelf kände den djupaste smärta, då hon
svarade: »O, det är omöjligt — tro mig, det är omöjligt!»

»Hvarför... fins något hinder?»

Hon steg upp, skakad och förvirrad... »Jag ber,
fråga mig icke derom! Jag kan icke mottaga hvad jag
ej kan besvara.»

Han såg hennes talande ångest och lemnade henne,
men de goda, trofasta ögonen sågo på henne så sorgset,
att hon kände sig obeskrifligt betryckt. Hur bittert
skulle det ej bli att lemna Cecilias barn, men hon kunde
icke sälja sig för rikedomen och icke heller för minnet
af den älskade vännen. Dessutom kände hon i en
tröst-full förhoppning att den ädle enklingens nu erfarna
bekymmer nog inom icke alltför lång tid skulle kunna
förgätas, då han utan tvifvel skulle se hvad mamsell
Andreetta och flere andra observerat, nämligen att en
af stadens vackraste och älskvärdaste unga fruntimmer
så ofta inviterat herr Adrians små döttrar till sina
föräldrars hus, att det redan länge spåtts att, blott herr
Adrian finge sina ögon öppna, det säkert skulle bli
parti...

Det är svårt att säga huru mamsell Andreetta gissat
sig till sin brors frieri och utgången deraf. Måhända
hade hon med sina tysta kattsteg smugit sig till dörren
och lyssnat — alltnog: saken blef hastigt känd och
gjorde en bullrande rund kring staden. Man hade då
aldrig hört maken till impertinent och löjlig historia...
Först och främst hade man fått reda på att den lilla
obetydliga, högfärdiga guvernanten afslagit anbudet af
två unga män, som kunnat få en flicka för hvart finger,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free