- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
312

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för första gången i mitt lif finge äta det bröd, som jag
sjelf förvärfvat. Utan tvifvel måste det hafva en annan
smak, än det, hvarmed jag under så mången bitter tår
stillat min hunger, ja, icke ens alltid stillat den — så
bittert förekom det mig.

Slutligen blef jag konfirmerad. Denna heliga,
högtidliga dag lefde jag ej ett jordiskt lif. Men den följdes
af en morgon.

Huru skulle det nya brödet nu förvärfvas?

Jag hade varit i den grad flitig med mina studier
och min musik under skickliga lärare, att jag hunnit
långt framför min ålder i vetande. Och om jag blott
icke sett så oförlåtligt ung ut, jag, som i själens allvar
räknade dubbla år, hade jag icke alls behöft frukta, att
söka en guvernantsplats; men min ungdom låg ännu
emot mig.

Då erbjöd mig förestånderskan — i så artiga och
för mig tillfredsställande ord, att de bäst visade, att
jag icke längre var den stackars pensionseleven — plats
såsom underlärarinna, för att ett eller halftannat år öfva
mig, innan jag på hennes rekommendation sedermera
toge någon enskild plats. Lönen var naturligtvis ringa,
men det kunde väl icke vara annorlunda vid första
försöket, och då jag första gången gick till bordet i
egenskap af lärarinna, den der arbetade för sitt bröd, erfor
jag en icke mindre glädje och stolthet, än jag
förestält mig.

Emellertid var det något, som jag icke på förhand
kunnat beräkna: det var de stora fordringar, hvilka
stäldes på mig i följd af att den andra underlärarinnan
sjuknade och måste resa hem, utan att förestånderskan
fann nödigt att under tiden ersätta henne med någon
annan. Jag nästan dignade under tyngden af mina
mödor, men var för stolt att beklaga mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free