- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
313

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då ferierna inträdde, gladde jag mig åt hvilan,
men tyvärr lät man mig veta, att jag under denna tid,
då jag qvarblef i pensionen, måste hjelpa till med
sömnad och arrangemanger i huset.

Jag var besluten att icke låta detta fortgå under
mer än ett år.

Oaktadt de mångåriga svårigheterna i mitt lif hade
mitt utseende efter hand undergått så stor förändring
att jag, då jag vid spegeln påsatte hatten, stundom
rodnade af undran och — hvarför skulle jag dölja det
för mig sjelf — äfven af nöje.

En dag hade prostinnan, som varit en af de
verksamma fruar, hvilka besörjt min senaste pensionsafgift,
bjudit mig att under hennes protektion och i sällskap
med hennes döttrar besöka en bal — min första bal.

Hvilket hufvudbry med toaletten, hvilket prutande
på den hvita klädningstyllen och skärpbandet, för att
få min lilla inkomst att räcka till, och hvilken
hjert-klappning sedan, då jag mot mitt hår profvade den af
mig sjelf förfärdigade mörkröda törnrosgirlangen.

Förestånderskan gapade med oförstäld förvåning
på mig och vände mig rundt omkring, då jag på den
stora aftonen stod framför henne. »Aldrig i mitt lif,»
sade hon, »hade jag förestält mig, att min ofjädrade
gåsunge kunde få så vacker fjäderskrud — låt nu se
bara, att, om någon talar med dig, du gör heder åt
den edukation, som du hos mig erhållit!»

Jag kom på balen, men litet fick jag der tillfälle
att lysa med min pensionsbildning. I början talade
ingen menniska med mig, utan hörde jag i stället de
beundrande hviskningar, som stäldes till prostinnan
för hennes utomordentliga godhet att af barmhertighet
hafva tagit med sig den »stackars Clary». Troligen
skulle detta, på hvilket jag dock i förhand sökt bereda
mig, förbittrat all min glädje, ifall jag icke råkat blifva

Carlén. III. 21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free