Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppbjuden. Det hade jag emellertid visst icke blifvit
af någon bland ortens herrar, innan de fått dansa
igenom alla sina skyldighets- och inklinationsdanser med
de råtta damerna, men ödet ville, att ett par resande
stockholmare, en handelsexpedit och en underlöjtnant,
tillfälligtvis uppehöllo sig i staden.
Dessa herrar, hvilka naturligtvis icke kunde kännaT
att jag var den obetydligaste bland de obetydliga,
före-togo sig helt enkelt att bedja en af stadens tjenstemänT
med hvilken de blifvit bekanta, presentera sig för migy
fattiga barn. Och till mina briljanta grannars
förvåning bjöd den ene upp mig till den följande valsen och
den andre till fransäsen... Hvad verkade ej sedan
exemplets makt: herr rådman Carl Haveman behagade
sjelf uppbjuda mig till en annan fransäs.
Efter denna framgång började stadens andra herrar
kasta ögonen på mig, och uppbjudningarne blefvo så
täta, att jag alls icke undrade på, att prostinnan, som
haft den godheten att föra mig med sig, kände en viss
harmsenhet, åtminstone såg mulen ut, då hennes egna
hyggliga döttrar ej fingo dansa med någon af de resande.
Var jag lycklig, när jag, efter att för första gången
hafva väckt afund, kom hem från balen och befann
mig i min ensliga kammare? Nej, jag erfor ingen
lumpen känsla af tillfredsstäld fåfänga, icke ens af’
ungdomlig glädje, ty den lilla triumfen försvann ju med
de-främmande kavaljererna.
Pensionsförestånderskan, som kände sig stolt på
mina vägnar, förutspådde, att min lyckliga debut i
säll-skapslifvet skulle åtföljas af flere bjudningar. Men deri
bedrog hon sig. Då jag händelsevis gick öfver gatorna,
sågo de damer, som jag mötte, mer än någonsin dragna
ut, när deras blickar kallt mötte »stackars Clary»; och
stadens herrar funno sig föranledda att genom de mest
lättvindiga helsningar tillkännagifva sin uppriktiga ånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
