- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
318

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var min nära nioåriga styfdotter, som med kall och
mulen min genast visade mig hur ovälkommen jag var;

— men detta afskräckte mig icke att springa fram för
att sluta henne i mina armar.

»Se här din nya mamma, lilla Charlotte!» sade
fadern... »Gif henne nu en rätt hjertlig helsning!»

Af hela min själ önskade jag att vinna barnets
tillgifvenhet. Jag skulle då icke lefva förgäfves, men
jag fick icke taga henne i famn: hon skrufvade sig
undan, utan att säga ett ord.

»Gör nu bekantskap på egen hand!» sade min
man, i det han skyndade in i sitt arbetsrum, såsom
han sade, för att aftaga fracken, men troligen mest för
att slippa ifrån den kinkiga presentationen.

Så fort han tillslutit dörren, utbrast Charlotte i
fullkomligt ogenerad ton: »Du behöfver icke tro, att
jag tänker kalla dig för mamma: du är bara ett
upptaget barn, som pappa gift sig med af barmhertighet

— det har vår gamla köksa sagt, och hon ljuger
aldrig.»

»Men det har hon likväl gjort den här gången!»
sade fadern, som åter uppdrog den tillslutna dörren
och hastigt inträdde. »Jag har bedt Clary blifva min
hustru derför, att hon är god och förståndig,
kunskapsrik och mild — och om du icke genast ber henne om
förlåtelse för ditt opassande och osannfärdiga yttrande,
så bereder du mig ett smärtsamt bekymmer.»

»Det kan jag ju göra för pappas skull... Var så
god och förlåt mig... Men jag vill icke kalla henne
mamma.»

»Om du tillåter,» skyndade jag att infalla, »så
betyder det ju föga, i fall Charlotte icke ger mig denna
titel, då jag sjelf är så ung att, efter hvad jag hoppas,
vi komma att lefva tillsammans som en äldre och yngre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free