Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hennes enkestånd och befrielse från
styfmoders-pligterna lemnade henne frihet att flyga från det
upp-rifna boet.
Så begaf hon sig af på väg till Stockholm med
sina två tusen riksdaler, sina outredda planer och sin
ifriga önskan att finna en sjelfständig verksamhet. Råd
ville hon icke hafva af någon: hon måste se och döma
sjelf; och hon beslöt fast, att icke låta den tjenstvilliga
professorskan, i hvars hem hon för ett år skulle vara
inackorderad, taga ringaste hand om hennes existens i
annat, än hvad som tillhörde hvardags- och
sällskaps-lifvets fordringar.
Ingenting hade händt henne under resan. Tåget
skulle vara i Stockholm vid sjutiden, men dit hade man
ännu ett par timmar; och sedan passagerarne i hennes
kupé allt mer och mer glesnat, så att det ej fans qvar
mer än en lång, blek och väl ompelsad, ung herre,
hvilken något senare stigit in, beslöt Clary att helt
beqvämt arrangera sig i sitt hörn för en liten sömn.
Detta lyckades äfven för några minuter, men den kalla
januarieftermiddagen medförde en oemotståndlig kylar
som kom henne att rysa och darra.
Hastigt väcktes hon till vid beröringen af ett mjukt
öfverplagg, som varsamt sveptes öfver henne. Då
emellertid all slags välvilja förekom hennes misstänksamma
sinne motbjudande, yttrade hon, i stället för ett
förbindligt ord, ett tvärt: »Skall man tvingas att taga emot
barmhertighet äfven på resor!»
Härvid af kastade hon en makalöst varm och
magnifik herrkappa och satte sig hastigt upprätt.
Under tiden hade lampan blifvit tänd och kastade
öfver våra resande sitt halft magiska sken, »Jag kan
försäkra er,» yttrade den bleke mannen, »att
barm-hertigheten ingalunda var ämad till en artighet, utan
en rätt och slätt skyldighet mot mina nerver* hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
