- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
329

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nu skulle få se hufvudstaden. Att professorskan hållit
sitt löfte, att sända någon emot henne, tog hon alldeles
för gifvet.

Nu uppstod detta enormt tråkiga väsende, som
alltid följer på framkomsten till stationen: mötande och
resande i en vild blandning... virrvarr med åkdon,
bärare och förglömda tillhörigheter.

Brukspatron von Helldorff hade artigt hjelpt ned
sin följeslagerska. »Naturligtvis,» sade han, »har ni
någon slägting eller vän emot er? Om ni behagar säga
mig ert namn, skall jag genast höra efter.»

»Mitt namn är Clary Haveman. Någon slägting
eger jag ej på hela vida jorden...» hennes röst ljöd
med en genomgripande sorgsenhet... »men
professorskan Weller, hos hvilken jag under en tid kommer
att vara inackorderad, skulle sända någon att mottaga
mig, och jag kan icke tro, att hon underlåtit det.»

»Och ni känner må hända icke alls till
Stockholm?»

»Icke det ringaste... Hvad jag är ledsen öfver att
behöfva antaga herr brukspatronens godhet!»

»Säg för all del icke så! Vi äro ju redan, hoppas
jag, bekanta... Ah, se här kommer min betjent, som
gick med gårdagståget... Ni finner huru kinkig jag är
med att hafva väl rangeradt åt mig... Jönsson, spring
nu omkring du, och hör efter om här finnes någon
person för att hemta fru Haveman från B.! Hon skall
bo hos professorskan Weller.»

Betjenten ilade af, och under hans frånvaro
försökte brukspatronen förströ den unga frun med allt
slags vänligt prat, men hon hade blifvit högst orolig
och blef det naturligtvis i ännu högre grad, då Jönsson
kom tillbaka med den notisen, att ingen sådan person
stått att få reda på. »Men jag,* tilläde han, »vet

Carlén. III. 22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free