Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
Följande morgonen.
å snart den ceremoniösa presentationen försiggått
för följande personer: en något äldre fru, skild
från sin man, en äldre herre (den nyligen från sin
misslyckade hemtningsexpedition återkomne kamrern),
skild från sin hustru, två medelålders fröknar och en
urgammal mamsell, tillsammans fem aktningsvärda
medlemmar af hussocieteten — började Clary, som nu
bildade det fulla sextalet (hvaröfver professorskan aldrig
gick) att af hela sitt hjerta längta efter ensligheten i
sitt eget rum. Förgäfves inbjöds hon till whistbordet
och senare till det anspråkslösa tebordet: hon måste
använda hela sitt förråd af artighet för att uthärda till
slutet.
Men slutet medförde nya tråkiga ceremonier. Så
väl professorskan sjelf, som hvar och en af damerna
ville följa Clary till sitt rum. Kamrern kom svassande
med armen, förklarande att hans enda tröst för det
missöde, han lidit, var att få ledsaga »nådiga frun»
uppför trappan. Men nu var Clary beslutsam och
hviskade till sin värdinna, att hon kände sig så
medtagen, att hon icke förmådde tala ett ord mera, en
vink, som kröntes med lyckan att endast blifva
ledsagad af kammarpigan, Lotta, hvilken hon genast vänligt
atskedade.
Hennes hjerta vidgades af den välgörande
frihetskänslan, då hon hamnade i sin tarfliga fristad, som
dock var långt ifrån otreflig med sina renstrukna
gardiner, hvita, af stärkelse prasslande öfverdrag på möblerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
