Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett glädjerop, då hon såg öfverskriften: »Älskade, snälla
mamma!»
»Gud vare lof! Ack, Gud vare lof!» utbrast den
stackars unga qvinnan. »Nu ger mig barnet den titel,
som hon förut vägrat mig — sjelfmant ger hon mig
den ... Här finnes då ingenting af barmhertighet!»
Skulle denna fröjd vidvara, sedan hon läst
fortsättningen?
»Älskade, snälla mamma!
Såsom jag lofvat, låter jag detta bref komma
mamma till mötes i sitt nya hem. Mamma undrar
säkerligen öfver, att jag icke säger Clary, som vanligt,
men min tant har befalt mig att nyttja ordet mamma. Det
passar sig icke annat, säger hon, helst då mamma väl
nu, ensam och ledsen, behöfver en liten tröst, och jag
vill gerna, för pappas skull, vara en tröst. Han sade
en gång till mig, att jag icke skulle lärt hälften så
mycket af någon annan lärarinna och att jag derför
borde anse som min tacksamhetspligt att betrakta
stackars Clary som en mor. Clarys lif hade varit så
tungt, att hon behöfde någon ersättning.
Var det icke bra snällt af pappa att säga så?
Och jag svarade, att om Gud skulle taga pappa ifrån
mig, ville jag försöka att blifva beskedlig emot Clary,
för då tror jag att det blir stor synd om henne...
Nu har mamma fått hela mitt förtroende. Mamma
kan aldrig tro hvad tant är svag för mig! Jag älskar
henne som min egen mor. Jag har fått en liten
guldklocka, tre vackra klädningar, en vacker vinterkappa
med pelsbräm och hatt med blomsterkrans af henne.
Hon helsar mycket till mamma och säger att mamma
har heder af min uppfostran, som kommit rätt långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
