Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de slutligen genom alla en sådan dags svårigheter och
trängsel hunnit till lyckligt valda platser och
brukspatronen frågade om hon här ansåg sig kunna se väl
(hvarefter han gaf tydliga anvisningar om huru
alltsammans skulle komma att uppenbara sig) besvarade
hon honom med en blick, som strålade af nöje, och
sade, att hon fruktade se så väl, att hon till slut icke
såg något.
Hennes ledsagare betraktade henne med ett nytt
småleende och hviskade, i det han tog ett flyktigt
af-sked: »Jag skall i morgon höra efter huru damerna
emotstått den här besvärliga agremangen. För min
dél känner jag mig redan i feber, och värre blir det.»
I detsamma han vände sig om, ropades han af
något fruntimmer; och Clary märkte att han med
påkommande brådska syntes vilja draga sig undan
kallelsen, hvilket dock ej lyckades.
»Nå, mitt kära barn, hvad säger du om början af
din stockholmssejour?» frågade professorskan, då hon
efter återkomsten — de hade af brukspatronens ombud,
Jönsson, blifvit väl hemförda — steg upp med Clary
till hennes rum.
»Min bästa tant, jag finner mig förbunden till den
största tacksamhet mot brukspatron Helldorff, som
beredt mig tillfälle till ett sådant nöje och som behagat
sysselsätta sig med mig, obetydliga varelse, medan damer
af hans bekanta sökte tilldraga sig hans
uppmärksamhet . . . Fästmön är dock säkerligen icke i Stockholm.»
»Fästmön — är Mauritz von Helldorff förlofvad?»
»Han nämde skämtfullt, att hon under hans
sjukdom funnit honom outhärdlig och lemnat honom utan
hopp att vidare blifva anförtrodd hennes framtid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
