Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0.
Efter de första par veckorna.
’et var för Clary, så van att söka sin tillflykt
inom sig sjelf, icke något angenämt hemlif i
professorskans hus. Det regelmessigt återkommande
spelbordet hvarje qväll tröttade henne att blott se. Och
professorskan tyckte tydligt icke om, att någon af
hennes husgäster undandrog sig de trefliga samqvämen vid
frukosten, middagen, eftermiddagskaffet och, ännu värre,
vid den efterlängtade aftonkonseljen. Och huru pinad
Clary än fann sig, hade hon ej mod att såra sin
värdinna, så länge hon var ledig.
Men denna ledighet — hon hade anslagit en månad
att hvila sig — började nu att plåga henne mer, än
det trägnaste arbete. Och hon fann sig redan
tillräckligt hafva satt sig in i sin nya tillvaro, för att komma
till något resultat. Men olyckan var, att de
lefnads-planer. hon tänkte sig, icke alls ville klarna, och till
hennes förvåning fann hon, att lynnets temperatur, i
stället att stiga, allt mera sjönk.
Hon granskade sig noga för detta förhållande, men
kunde ej inse hvarigenom det uppkommit. Under hela
sin lefnad hade ju hennes mål varit en sjelfständig
tillvaro, och nu, då hon börjat inträda deri, kommo
skuggor (blott Gud visste hvarifrån) och dolde det ljus,
som hon eftersträfvade.
»Må hända,> sade hon den fjortonde dagen till
sig sjelf, »är denna trötthet i sinnet helt enkelt en följd
af att jag vid början af min hitkomst var upptagen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
