Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som utan tvifvel har något ’kusin-attachement’ för
professorskans ena jungfru, att, i händelse han träffar
denna, nämna ett ord om saken. Naturligtvis är det
henne i det närmaste likgiltigt, men ändå...
Jag hade ej hvilat lång stund då Jönsson blef
utkallad. Kamrern (enda kavaljern i professorskans krets)
kom med helsning från så väl professorskan som fru
Haveman för att få veta om tidningsnotisen var
grundad. Jönssons klokhet förnekade sig ej, hans svar var
fullkomligt tillfredsställande.
Men nu är jag säker att hon bekymrar sig öfver
att jag icke har någon, som kan bära bördan af allt
mitt kink. Mamma mins ju att jag, för att trösta
henne, i jernvägskupén, förklarade mig städse hafva
lidit brist på ’barmhertighet\ Påbördade jag icke den
tåligaste bland mödrar att hafva tröttnat, den
vänligaste bland systrar (som dessutom befann sig hos man
och barn på 40 mils afstånd), att hafva funnit mig
odräglig, och improviserade jag icke till slut en hittills
okänd fastmö, som öfvergaf mig derför, att jag var
outhärdlig!
Det var förtrollande att se huru tryggande allt
detta verkade på henne, och jag lider ännu af den
harm jag erfor då tåget bestämdt för tidigt stannade.
Men nu stannar jag sjelf, eljest finner doktorn mina
nerver i ett irriteradt tillstånd. Nå, jag måste på något
sätt förströ mig.»
Samma afton anlände ett bref från vår unge
brukspatrons moder.
»M/i älskade son!
Gud bevare dig, mitt hjertas barn, för allt ondt till
själ och kropp. Du säger att du, genom en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
