Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, utgått från den gamla hatade barmhertigheten.
Åh, det vore förfärligt, och jag torde må hända (huru
det än går) få skäl att ångra gossens gamla vana att,
äfven såsom man, förtro mamma allt. En mor, eljest
så förståndig som min, borde aldrig med minsta ord,
långt mindre handling, ingripa i en nära trettioårig sons
rättighet att styra och besluta för sig sjelf.
Hvad jag här nedskrivit äro de första hårda ord
jag någonsin sagt mamma, det vet jag. Men jag vet
äfven, att det icke kostat mig ringa ansträngning, att
ej säga mer.»
Vid början af den följande veckan, just första
dagen Mauritz fått tillåtelse att stiga upp, ankom en
ny skrifvelse från modern, innehållande endast tre
rader.
»Se här, min son, det svar prostinnan skickat.
Om du så finner för godt, kan du låta mig veta om du
är tillfreds, och om du förlåter din mor att hon erfarit
en moders oro.»
Darrande af häftig sinnesrörelse tog Mauritz det
vigtiga papperet, ty nu, i sjelfva den minut då han
skulle få en fullständig inblick i dens väsende, som
han med så varmt intresse studerade, kände han att
det för honom verkligen var vigtigt. Tänk om han
anat att Clary besvarat prostinnans förslag just
morgonen efter det hon gjort den mest förödmjukande
upptäckt i hela sitt lif. . .
»Jag förlåter aldrig min mor, om Clary mottagit
hennes anbud,» mumlade sonen oredigt. Han vek upp
bladet, men febern brann i hvarje fingerspets och
bok-stäfverna dansade förbi hans ögon.
Slutligen läste han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
