- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
370

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

messan från flickan... Men när hennes rika slägting
med barnets fria vilja tagit henne, och då detta barn
aldrig återgäldade era omsorger, tycks mig, att ni är
fritagen från ert åliggande och icke alls bör öfverväga
en redan afgjord sak. Skall väl hela er ungdom offras
åt de gamla förbindelserna?»

»Kan jag glömma, att Haveman beredde mig en
aktad samhällsställning, att han aldrig sårade mig, att
han med tillfredsställelse betraktade mina bemödanden
och att min skuld till honom öfvergått på hans dotter?»

»Liksom ni ej mångfaldigt gäldat den skulden! Jag
vet hvad ni var för honom under ert äktenskaps många
kulna dagar... Men ni besvarade ej min fråga, om jag
i dag fick slippa allt tvång, om jag fick tala öppet!»

»Den saken har ni sjelf besvarat. Ni håller ju på
att tala så öppenhjertigt som möjligt.»

»Blott till en del. Jag ämnade verkligen beröra det
ämne ni nu gaf uppslag till, och jag ämnade fråga om
ni aldrig tager i betraktande, att ni har pligter mot er
sjelf och er framtid.»

»Jag skall för er aflägga min trosbekännelse,»
svarade Clary, bevekt till en större förtrolig hjertlighet.
»Den förnämsta pligt man har mot sig sjelf är, enligt
min åsigt, att kunna lägga ned sitt hufvud om aftonen
utan att hafva något att förebrå sig.»

»Ack, Clary,» utbrast han med vibrerande stämma,
»ni är den enda unga qvinna, som skulle gifva ett sådant
svar på en sådan fråga. Er högsinthet, så enkel,
kom-, mande från ett ädelt tyerta, en tänkande andfe, rör mig
djupt.»

Hur bäfvade ej Clary, då han uttalade hennes
namn och då hans upprörda röst bekräftade de varma
orden!...

»Hör på, Mauritz, är detta rätta vägen till
Bell-mansro?» ropade majoren i skarp ton. »Jag har visst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free