Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miskundsam i min triumf. Tro mig, o Clary, hon skall
emottaga er med öppna armar, och jag bedrager mig
icke på er själs upphöjdhet, då jag tror er kunna fullt
förlåta och hålla af modern till den man som älskar er
sä, att han aldrig skulle kunnat tillgifva denna mor,
om hon blifvit skulden till hans lifs ofattliga olycka.
Och den blifver ofattlig, om min enda, min odödliga
kärlek bortkastas af dig.»
Var detta ett språk, som Clary någonsin hört?
Hennes bjerta slog af vild hänförelse. Nu förstod hon
den aning, som kom öfver henne, då hon lemnade sin
kammare. Vid hennes återinträde i densamma skulle
hela hennes förgångna lif ligga som en lång skugga
bakom henne, Gud hade tillåtit henne inträda i ljusets
heliga region. En dag skulle hon meddela Mauritz allt
detta, men nu nöjde hon sig med att räcka honom
båda sina händer och i en ton, som tydligt förrådde
öfversvallet af hennes känslor, säga till honom:
»Jag skall älska din mor, emedan jag redan länge
älskat dig. Och in i döden och utöfver döden skall
jag trofast älska den, som gifvit mig denna varma,
lefvande kärlek i stället för barmhertighetens kalla, döda
kärlek.»
»O, min Clary, min Clary... våra själar, våra
hjertan, våra sinnen hafva ändtligen mötts. Huru länge
långt förr än jag såg dig, har jag väntat dig, och nu,
när du är funnen, huru mycket öfverträffar ej ditt
varma, högstämda väsende allt hvad jag hoppats!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
