- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
399

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blef moderlös, trängtat efter en faders varma famn,
försonade helt och hållet det förflutna. Men då, i den
der häpna stunden, när jag efter afslaget till Stellan
•trädde inför de ögon, hvilka öfver mig utöfvade
oemotståndlig makt, då var jag så feg, att icke ens en bön
undföll mig, när min far sade: Tå din sjuttonde
födelsedag firas din förlofning med Stellan, och ett halft år
senare bröllopet. Du har ett år för dig’.

Du stod i rummet utanför, och jag kan aldrig
glömma, hvilket mod och hvilket intagande sätt, du
utvecklade vid ditt inträde; men hur ridderlig
öfverste-löjtnanten, den ännu präktige och artige mannen mot
främmande damer än visade sig, så behöfde du dock
fulla åtta dagar, innan du förmådde att genom smicker
och böner tigga dig till för din stackars vän ännu ett
år — så att bröllopet först skulle firas efter två år.

Döm nu sjelf om den omätliga vigt, detta af dig
vunna år har haft att säga för mig. Aldrig, aldrig,
min ädla Olivia, skall jag glömma din seger — utom den
hade nu längesedan allt hopp slutat för mig. . . Näst
Gud, tackar jag dig!

Jag har aldrig meddelat dig Stellans afskedsord,
då han med så glada förhoppningar återvände till sin
garnison. Jag har ej förr än nu haft mod dertill:
’Estrid’, sade han — och det vore fåfängt att återgifva
den högmodiga nonchalans, hvarmed han fattade min
hand och lät mina fingerspetsar tjenstgöra som servet
vid bortstrykandet af det sista champagneskummet, som
efter afskedsfrukosten fastnat i hans mustascher —
’Estrid, min lilla flicka, du borde icke ha stält till de
här enfaldiga romanscenerna, utan tagit ringen, då jag
förut bjöd dig den, ty härigenom har du, snart sagdt,
omöjliggjort min vackra föresats, att bli en förträffligare
äkta man, än du på det hela förtjenade. Men vi få
väl sel Arbeta på din förbättring och utveckling —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free