- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
414

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ansåg, att en förlofning, stäld på ett så osäkert
forhållande, vore bäst att bryta. Hon hade verkligen
redan betraktat sig som fri och nästan gifvit sitt ja åt
en annan, innan grefve Manfreds svar ankom.

Detta svar, som hon tanklöst lånade till en vän
för att visa denna, huru ’lugnt’ fästmannen tog saken,
blef qvar i detta fruntimmers ego, och hon har visat
mig det. Brefvet lydde så:

’Den oväntade underrättelse jag emottagit ifrån dig
har uppfylt min själ med den djupaste undran öfver
qvinnohjertat. Detta var icke längesedan för mig en
helig mystére, som jag drömde om att få så småningom
utröna. Drömde jag en ännu dåraktigare dröm, så
hör det ej mera hit. Blif lycklig under nya
förhållanden, och var försäkrad att jag gör rättvisa åt dina
betänkligheter, betraktade från din synpunkt.

Ringen är redan aftagen . . . Med första lägenhet
sänder jag den tillbaka.

Manfred.

Det är helsosamt för dig, som kan hysa en viss
svaghet för den lumpne Stellans stormiga beteende vid
er brytning, att se huru en man, som respekterar sig
sjelf uppför sig vid ett snarlikt förhållande. Gud blott
vet, huru stor hans kärlek, eller hur djup hans sorg
varit ; — men han dröjde ute mer än tre år, och när
han återkom var hon död. Hon hade blifvit gift, men
icke lyckligt.

Detta var det ena draget, det andra är icke heller
likt löjtnant Stellan, som far fram liksom han tagit fasta
på hvarje fotsbredd jord han beträder.

En dag för icke så längesedan hände sig att hans
kusk, som strängeligen blifvit åtvarnad att alltid se
väl upp på vägen, var nära deran att köra omkull en
gammal qvinna, som med en liten gosse, hennes barn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free