Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heléne reste sig ganska villigt, ty hon fann sig
ofantligt lättad vid tanken att slippa den der första,
som hon kände sig af instinkt dödligt svartsjuk på.
»Nå, se det var då riktigt snällt,» sade fru
Hedborg, helsande lilla fru Ekenskjöld, precist som hon
skulle hafva helsat ett hjelplöst barn. »Vi skola nog
roa oss på tu man hand. Är det hufvudet som
plågar?»
»Jag har ej något ondt, jag har bara varit litet
förargad, för det att min man påstår, att jag har
ondt.»
»Ja, se så der ömma och oroliga äro alltid
männen i början,» svarade den erfarna frun med det
oskyldigaste leende i verlden.
»Tjenare, mina damer.» Stellan hade redan fattat
sin hatt. »Jag lägger min ödmjuka tacksamhet för fru
Hedborgs fötter. Tillåtes, att jag får skicka in betjenten
med mandelmjölk, lemonad, tårtor och hvad godt, jag
kan träffa på?»
»Ja,» svarade assessorskan glädtigt, »låt oss få
något att upplifva oss med.»
»Det skall ske. Så, Heléne lilla, var nu en galant
värdinna, så tager nog denna respektabla dam hand
om dig vid soaréerna,» och utan att afvakta svar
skyndade löjtnanten ut.
»Jag är riktigt glad,» försäkrade Heléne, »att
assessorskan, som känner pappa och vet huru vi hafva
det, kom hit. Och jag är alls icke ledsen för att hon,
den första, icke kom.»
»Det sista förtroendet, min lilla fru, bör ej lemnas
till någon främmande. — Men se här hafva vi redan
brickan.»
Heléne, som såg ganska bra ut i den småtäcka
genren, behagade stiga upp, slå ut spetsar och volanger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
