- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
427

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mående på vägen, och att jag fick en biljett. ..» Här
stannade Estrid, då hon uppfångade en blick ur
gref-vens ögon. Denna blick uttryckte hvarken nyfikenhet
eller obehörig frågvishet, men det var likväl ett något
i densamma, som kom henne att säga till sig sjelf:
»Skulle han misstänka, att jag ångrar mig? Olivia har
gifvit honom allt för vidsträckta förtroenden.» — Det
ingick en kort paus i samtalet.

»Den unga frun skref således till fröken,» började
grefve Manfred. »Men jag trodde, att hon blott kände
fru Hedborg.»

»Jag sade endast, att jag fick en biljett... Den
var ej från henne, utan från hennes man, hvilken allt
sedan barndomen af min dyre fader ansågs nästan som
en son. Han bad mig, att jag skulle besöka hans sjuka
hustru, medan han måste lemna henne för att ute i
staden efterhöra rum.»

»Det der var nästan nog fördomsfritt. Löjtnant
Ekenskjöld utber sig denna tjenst af — en
barndomsvän. *

»Alldeles! Men jag tvekade.»

»Det vill jag tro, och jag finner nu huru rätt er
vän fru Olivia dömde, då hon beskref er såsom den
mest uppoffrande qvinna.»

»Hade jag det varit,» svarade Estrid, och en blixt
af förtrytelse lyste i hennes ögon, »så hade ingen tvekan
behöfts, och så hade den icke genast upphört, när tant
Charlotte förklarade, att hon skulle gå i mitt ställe,
något som allra bäst passade.»

»Ja, det gjorde det i sanning. Och förlåt mig, om
jag alldeles mot min vana talat allt för fritt, liksom jag
nu förlåter fru Hedborg, att hon var borta. Deremot
fruktar jag, att hennes åliggande ej blir lätt, ty den
stackars oerfarna flickan, som så otroligt besinningslöst
inträdde i sitt gifte, är uppfostrad i den fulla friheten af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free