- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
431

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skynda till badet — jag ser att timmen är nära —
men sedan kommer jag.»

»Kläd dig nu, jag skall ställa mig på tröskeln, så
få vi ändå prata. Reser du åter ut i höst? Då förstår
jag, att det ännu är klent med helsan!»

»Farbror kan vara lugn. Jag har befunnit mig rätt
väl denna vinter hemma i Sverige. Men af försigtighet
ärnar jag, från januari, vistas i södra Frankrike.
Emellertid, på det vår sammanvaro ej skall blifva för kort,
tänker jag följa med till Hellefors och stannar en hel
månad. Så lyder programmet.»

»Alldeles förträffligt. Men jag förbättrar
programmet sålunda, att sedan du offrat hela hösten åt din
egendom — man råkar känna, hvilken väldig
landt-brukare du är — så kommer du tillbaka, och firar julen
hos oss.»

»Det säger jag icke alldeles nej till.»

»Vi hjelpa oss utan något alldeles. Men hvad
var det för en pys till dörrvaktare du fått tag i. Han
vann min fulla bevågenhet.»

»Ja så, lille Håkan; jo, det är en galant gosse,
som min kusk en*gång höll på att köra öfver; men jag
lyckades rädda honom och hans gamla mormor. Sedan
bekantskapen sålunda blifvit inledd, tog jag hand om
båda, och då gumman dog, och slägtingarne, som pilten
var hos, pinade det arma barnet, som hade en tung
ocli besvärad andedrägt, genom att retsamt kalla honom
’håhå’ i stället för Håkan, hvilket mycket grämde
honom, så tog jag honom hem till mig. Detta så mycket
hellre, som han har goda anlag att rita och bygga. Han
är nu tio år. • När hans helsa blir stadgad, tänker jag
låta honom närmare få utröna sina naturanlag. Han
har fästat sig innerligt vid mig, och jag, som icke skulle
vilja förspilla en hunds kärlek, tager gerna emot ett
sådant fattigt menniskobarns.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free