Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åsigter öfver en mängd saker, dig hittills fullkomligt
likgiltiga, icke blott i politiska och sociala frågor, utan
i industri, vetenskap och litteratur, der du finner
outtömliga källor för din fordom lifskraftiga anda.»
»Huru godt dina ord göra mig! Ja, jag vill
försöka att på något sätt omgestalta mitt lif; ty jag inser
fullkomligt, att jag eljest går helt och hållet under;
men du skall ju icke undandraga mig din vänskap . . .
ty utan något mål...»
»Nej! den skall blifva dig trogen — och fatta nu
ett raskt beslut. Jag skall lita på dig ..,»
Nu först tog han hennes hand och pressade den
mot sina läppar.
»Jag litar ock på, att jag får brefvexla med dig
... Se här är något som gör, att ingen falsk
förevändning för afresan behöfs.» Han framtog och räckte
henne ett öppet bref.
»Stackars Heléne vet ännu ingenting.»
Estrid läste ett telegram, men detta hade redan
ankommit föregående afton till löjtnanten och var från
förvaltaren vid hans svärfaders bruksegendom.
Efter titel, namn och adress innehöll det följande:
»Herr brukspatron har under en ridtur blifvit kastad
af hästen. Läkaren anser fallet ganska farligt.
Telegram om återkomsten afvaktas.»
»Stellan,» utropade den unga qvinnan förskräckt.
»Hur har du kunnat våga att dröja?»
»Vet jag det? Jag öppnade det ej i går afton, såg
aldrig att det var ett telegram förr än på morgonen.
Men jag ville träffa dig! Och nu, sedan du gjort
mitt hufvud redigt, ser jag vägen. Vi resa så fort
skjuts kan fås.»
Nu räckte Estrid fram båda sina händer till afsked.
Han var redan vid dörren, då han vände sig och sade
rodnande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
