Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13.
»Hvad tjenar det till att glädja sig?»
’et var sannerligen ingen ringa glädjekänsla, som
genomströmmade Estrid, då dörren slöts efter
den man, som upptagit en så stor roll i hennes unga
lifs drama. Huru varmt tackade hon Gud, som bistått
henne i det afgörande samtalet, och huru varm var
också den tanke, hon egnade honom, som försvarat
henne mot assessorn och hans fru! Hon skulle
meddela honom så mycket hon kunde af det slutade mötet
och han skulle blifva tillfreds. Hon såg på klockan
och tyckte det vara bra långt till klockan fem, då de
äraade sig ut på vattnet. Assessorn skulle fiska . ..
Medan hon frammanade alla glada bilder, var hon
dock besvärad af att återhålla en, som hon ej tordes
tänka på — skuggan, som tvungit Stellan att
öfver-gifva sin skamliga vakt.. . Icke skulle grefven .. . Åh
nej, nej .. .!
Slutligen återkom tant Charlotte, men långt ifrån
med sitt vanliga fryntliga utseende. »Hur är det? Tant
har råkat ut för någon ledsamhet?»
»Ja, nog har jag råkat ut för något starkare än
en ledsamhet. Men låt mig först veta, hvad väg du
kom med löjtnanten?»
»Jag har haft en fullständig seger. Och likväl
skildes vi som vänner. De resa i eftermiddag.»
»Det var icke för tidigt! Talade han om
telegrammet, som han fick i går qväll? Ja, jag ser att
du vet det — och ändå gick han hit och meddelade
hustrun ingenting... I fall du icke haft den dår*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
