- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
459

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efterlängtad vän — den ende, som har i sin makt att
visa mig vägén till förhoppningames säkra land.»

»Så hör jag er gema tala! ^Men hvarför skyggade
ni nyss tillbaka för den antydan jag gjorde?»

»Derför, att i fall grefve Manfred för alltid
stannade på främmande kust i följd af den sjukdom, som
utbrast vid vår gemensamma badort, jag skulle komma
att. . . att marteras af samvetsqval. — Detta är ju
naturligt!»

»Jag tycker,» svarade han i en ton, som förrådde
missnöje, »att fröken löser problemet mer egoistiskt,
än jag väntade; och det skulle visat ädelmod, i fall
fröken, enligt min nyss uttalade bön, icke återkommit
till detta ämne. Först och främst — om saken
nödvändigt skall afhandlas — var det af ren händelse,
som jag passerade den trakt vid sjösidan, der jag råkade
störa löjtnantens .betraktelser, och, för det andra och
sista, hade jag, som tillbringat en god natt, på
morgonen från en vän erhållit ett bref, som upprörde mig
något. Men icke ens det hade del i min sjukdom,
hvilken herrar läkare enhälligt förklarade vara en följd
af, att jag reste ut allt för tidigt efter det lindrigare
sjukdomsfall, jag haft på vägen. Och nu hoppas jag
att med denna redogörelse hafva för alltid befriat er
från idéen om samvetsqval, som nästan sårat mig.»

»Ja,» sade Estrid, »nu lyckas jag säkert, att för
alla tider qväfva denna barnsliga tanke . . . och nu
tror jag att vi hvilat tillräckligt för att kunna börja
hemfärden.»

»Det tror äfven jag — och således erhöll jag intet
svar på det om, jag stälde till er, och der ni afbröt
mig.»

»Detta om,» svarade hon med en röst, hvars hastiga
och darrande tonfall fullkomligt visade hennes inre
rörelse, »betecknade, att den vän, som lofvade mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free