Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och dertill hafva vi ingen rättighet. Det är först
sedan vi kommit öfver den flod, som skiljer vår
tillvarelses båda hälfter, som vi fä veta lyckans sanna
betydelse... Jag var oädel i min uppfattning af Olivias
lycka.»
»I afton är ni långt mera melankolisk, än då vi
för fjorton dagar sedan beslöto uppskjuta ett samtal,
som vi ej sedan berört.»
»Jag medger att mitt sinne denna qväll råkat
något ur spåret... men så är här också allt för varmt
inne.»
»Just derför få vi icke insläppa aftonluften. Kom
ihåg huru lätt ni skapar er — samvetsqval.»
»Att grefve Manfred kan skämta öfver det ämnet?»
»Jag skämtar alldeles icke; — men nu är det
verkligen tid att åter upptaga den bordlagda frågan, ni
minnes h vad den gälde... Aha! nu börjar ni åter med
er förtviflade flit på den der purpurröda stickningen.
Hvarför har ni haft en sådan brådska dermed?»
»Derför att jag ej vetat säkert om ni icke skulle
resa om två dagar.»
»Hvad sammanhang fans deremellan?»
»Ett helt naturligt; jag förestälde mig att ni på
ångbåten möjligen icke skulle förkasta mitt sticktäcke.»
»Estrid, Estrid! ni har då tänkt på mig under all
den tid, dessa maskor glidit upp och ned mellan era
små fingrar. Men då bör ni ju också helt frimodigt
kunna besvara min fråga. Om det behagade Honom,
hvars vilja är alla skapade väsendens lag, att långt ifrån
hemlandet kalla mig till ett nytt hemland, skulle ni då
känna, att jag varit värd att saknas, skulle ni icke allt
för hastigt glömma mig?»
»Jag kunde aldrig glömma er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
