- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
466

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvad menar du?»

»Jag menar, att i fall jag dröjer en månad ännu,
det blir sju månader sedan du förlorade din far, och
att, då det gäller att gifva ett så vigtigt, så högt
allvarligt prof på din kärlek, du icke hörer till de qvinnor,
hvilka låta en ceremoniformalitet hindra dem från nya
pligter. O, min ljufva Estrid, vill du fortsätta ditt värf
och gjuta en ny lifsflod i mina ådror, så följ mig, ty
längtan efter dig skall eljest genast jaga mig tillbaka.
Jag, som så länge väntat på en ny tillvaro genom den
mäktigaste af alla jordens krafter, jag älskar dig så
högt, att jag evigt, evigt vill lofva Gud för den nåd han
sändt mig.»

»Med detta förslag, min dyre Manfred, öfverraskar
du mig fullkomligt. Det är på en gång det allra skönaste,
men derjemte det minst betänkta för oss båda. Och
om jag, i trots af min djupa kärlek, icke tror mig böra
bifalla det... hvad då?»

»Då blir ingen resa af, förr än du anser tiden vara
inne. Hade jag icke uttalat mina känslor, hade du icke
gifvit mig ditt högtidliga svar, då skulle ingenting hindrat
mig från att fara ut, men såsom mitt lif nu gestaltat
sig, har jag, efter min tanke, rättighet att välja det
som är mig dyrbarast. Och, tro mig, detta är äfven
en pligt mot dig; ty säkerligen hade jag icke väl lemnat
dig och höststormarne börjat hvina kring denna lilla
bygnad, så rik på minnen, än du börjat ångra din
fasthet, som jag, derute i stormen, troligen skulle hafva
kallat hårdhet.»

»O! säg ingenting mer. Jag lider redan på
förhand, och om jag blott visste hvilket i grunden för dig
vore bäst... Tala med min hederlige förmyndare, med
tant Charlotte och tala äfven med din läkare. Tänk
om alla de häftiga sinnesrörelser, som du nu genomgått,
och alla, som du ännu skulle genomgå, blefve hinderliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free