Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig! Du har just icke varit det, förutom tre eller fyra
gånger, då du varit inne till någon af städerna och
lefvat en garcon.»
»Nå, min lilla du, en gång hade jag stort skäl att
blifva ond. Du behagade förklara, att jag stundom
icke hade något slags värdighet i mitt sätt att vara
och i mitt sätt att gå, i hvilka egenskaper grefve
Manfred var öfver allt beröm... nå nå, kära barn, se icke
så förskräckt ut, det kan väl hända, att vid de
åberopade tillfällena, både min kroppsställning, mitt sätt
och framfor allt förmågan att gå vål råkat på
déca-dence. Men nu sluta vi med kollationeringen. Hvad
var det för en allvarsam sak?»
»Älskade Stellan, jag har en gång företagit mig
något, som jag aldrig skall göra om. Du fick en dag
ett bref, med en vacker fruntimmersstil på utanskriften.
Jag anade af ditt utseende från hvem det var. Och
som jag tyckte mig ega rättighet att se klart i en sak,
der jag hittills sväfvat i ett plågsamt mörker, så
passade jag en dag på tillfallet, då du glömt nyckeln i ett
visst schatull, och tog reda på detta bref, som jag
måste läsa. Men, min Gud, så blek du blir... Stellan,
Stellan!»
»Fortsätt !»
»Nå väl, jag läste brefvet, eller, bättre att säga,
jag studerade det, och med detsamma var jag för alltid
botad för min ovärdiga svartsjuka. Icke att jag trodde,
det du upphört att med sorg tänka på det forna. Men
jag förstod, att jag i henne hade en vän och
före-språkerska, och jag önskade, att du kunde fått ett bref
i veckan från henne. — Och nu vet du hvarför jag
förmådde bete mig som sig borde då du i din häftighet
tog skogen fatt. Jag kände din förtviflan, som min
egen. Men jag var oändligt lycklig att veta henne gift,
öfvertygad att det skulle bota dig.»
CarUn. Hl. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
