- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
476

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och med segelskrud, hvilken jag förfärdigat, utstofferar
det nätta miniaturskeppet.

Men, lemnande dessa glada, barnsliga bilder,
kommer jag nu till ett ord af allvar. Vet du, min Estrid,
att det för mitt hjerta är liksom det smektes af den
ljufvaste vårvind, hvar gång jag i ditt sista bref läser
om den smekande vårvind, som ständigt omgifver ditt
och din ädle makes husliga lif. Jag förstår de orden.

— ’Manfred har den lyckliga förmågan att hushålla med
sällheten så, att den ständigt är ny och ständigt blir
fastare för hvarje år Gud tillåter den att vidvara. Vår
förening är den allra fullkomligaste, som jag mellan
två menskliga väsenden kan tänka mig. Och likväl
sysselsätta vi oss ganska mycket på skilda håll med
olika intressen. Men just detta ger sedan en lifligare
och friskare färg åt vår solvarma lycka, aldrig hittills
afbruten af ett allvarsamt moln, ty Manfreds helsa är
underbart förbättrad. Och vår lille Mannes ankomst
har så fulländat den, att jag stundom tänker, att jag
måste vara beredd på någon vexling. Det är otroligt,
att jag, hvars hela barndom och ungdom var så
glädje-fattig, skulle få kanske alltför länge lefva i lifvets
solsken. Men det är ej med sorg jag tänker på
vex-lingen — jag njuter sällheten utan att sjelf förbittra den
med fruktan, jag säger med ödmjukhet — ske din vilje,
min Gud’.

Ja, min Estrid, så böra de lyckliga känna och
tänka. Må din fridfulla himmel länge glänsa utan moln,
men komma de, så ser jag att din själ icke skall redlös
nedtryckas under dem.

Din beskrifning på löjtnant Stellans och hans lilla
frus lif har obeskrifligt intresserat mig. Jag hoppas,
att han nu skall vara redo att förlåta mig och med
god min upptaga den tredje familjen i förbundet. Att
i verlden icke finnes något otroligt, det visar sig i hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free