Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade plötsligt för Estrid den vexliog kommit, hvarpå
hon alltid sökt bereda sig.
Hennes make, hvilken under tre år njutit en
förvånande helsa, fick alldeles oförberedt ett anfall af sitt
gamla onda och under dagar och nätter, som hustrun
genomvakade vid hans läger, lärde de först rätt båda
hvad den pröfvade, den högsta kärleken betydde..
denna kärlek, som skall fortlefva i himlen då den
måste flytta från jorden, ödmjukt undergifven Hans
vilja, som styrer sina menniskobarns öden efter sin
vishets lag.
Sä nära hade det aldrig varit slutet för Manfred,
och likväl fans — i följd af denna högre kärlek — ett
öfverjordiskt solsken i bådas hjertan då stunden syntes
vara oundviklig. De visste att döden icke har någon
skräckbild för dem, hvilka i honom se endast
budbäraren, som, sänd af fadershanden, förer öfver den ene
kort före den andre.
Men denna gång drogs åter fadershanden långsamt
tillbaka och i sakta jubel öfver den oväntade nåden
började de unga makarne åter lifvets vallfärd. Det var
nu redan några dagar som Manfred klädd kunnat ligga
på soffan i biblioteket — älsklingsrummet.
Det är der vi nu finna dem ... En vacker grupp.
Mannen, hvilande sitt hufvud mot hustruns arm,
utsträckt öfver dynan, och vid hennes fötter en skön,
liflig gosse, nästan lika gammal som den lille »sjögasten»,
stark och mäktig både till röst och åtbörder. Hans
glada skratt genljuder genom det stora rummet, under
det han ömsom tittar fram och ömsom gömmer
huf-vudet för unge Håkan, som frestande med något dags
ny leksak står på tröskeln till nästa rum och vinkar
honom till sig. — Håkan är lika öm som någonsin om
sin käre husbondes lugn.
»Spring, din lille rustare — Håkan har nog något
roligt,» sade den unga modern leende åt barnets strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
