Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herr faders så kallade hjerta, att besagde fader icke
sofver godt, om ej den rustarn också trasslat om litet
med det faderliga skägget. Man lefver tills man förlorar
hela sin ursprungsmenniska. — Jag minnes, min själ,
icke den dag, då jag i staden, som Heléne brukade säga.
lefde en gar gon.»
»Jag tänker du ej förlorat på den saken,» menade
Estrid.
»Visserligen. — Vår Herre är de dårars
förmyndare. — Men jag tror, i trots för sanningen i detta
vördnadsvärda tänkespråk, att jag ej utan harm kan
återse din listiga vän Olivia. — Hade hon ej gjort sig
så söt för öfverstelöjtnanten, hade hon ej lyckats stjäla
det der året, som...»
»Var god,» utbrast grefven med en viss nervös
glädtighet, »att ej tala ett ord mot denna dam. Jag
hyser för henne högsta aktning och tillgifvenhet, och så
gör äfven din fru.»
»Ja,» sade Stellan, »det tror jag rasande väl, —
det der året skaffade dig en hustru af prima slag och
henne en man, om just icke af allra bästa qvalité, så
i alla fall en hjelte i hennes ögon. — Dertill har fru
Olivia en två års sjögast, lagom kamrat för chevalier
Manne’, medan siste delegaren i bruket blott kan skryta
af två månader i andra året. — De båda junkrarne
komma att se honom öfver axeln. Men jag får väl
gifva med mig. Det blir troligen en familj af tre.»
Samma afton, sedan löjtnanten rest, stod grefve
Manfred för första gången efter sjukdomen jemte sin
hustru vid ett af fönstren åt sjösidan. — Himlen med
strålande stjernor höjde sig öfver dem — i deras hjertan
fans äfven himlen med bön och frid.
•——HIH-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
