- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
492

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kerstin Maria, det var väl svårt att skiljas från all
härligheten hos barons — var det inte?»

»Åh jo, de va’ mycket vänliga mot mig.»

»Och så muntert det måtte ha gått till i huset!
Vi ha ända hit hört talas om att der ständigt var fullt
med kadetter, löjtnanter och alla slags herrar. Men
det torde inte vara så nyttigt för fattiga tjenstflickor,
om de också heta kammarjungfrur, att låta städja sig
i sådana herrskapshem, för hams och bakdanteri följs
åt och ger sveda nog. Men, gudskelof, Berthold är en
redlig man, som inte lägger elakt prat vid sig värre än
som behöfs.»

Intills nu hade Berthold, ehuru han blifvit allt
blekare och blekare, förmått styra sin böljande vrede.
Men nu gick han till dörren, öppnade den och ropade
åt en af husets drängar, som höll på att sela af, att
hästarne blott skulle beta.

»Hvad i all verlden,» ropade då hans kära moster,
som kom efter, »inte vill du, min käre köttslige
systerson, skiljas ifrån oss på ett så ovänligt sätt för ett
fattigt ords skull... Fram i rappet med qväilsmaten,
Glara — så skall Berthold se’n laga sig en toddy och
prata med mig i all vänskaplighet, medan du för
Kerstin Maria upp i din kammare och ställer till en god
bädd för natten!»

Försoningen blef sålunda ingången. Men tidigt på
morgonen lemnade de trolofvade moster Elsas gästfrihet,
som ingepdera glömde, i trots af att den styfva
värdinnan lät ett par ord falla, att det icke var omöjligt att
hon och far och Clara kunde komma till bröllopet.

»Gudskelof,» sade Kerstin Maria, då de väl voro
ute, >att du ej har flere slägtingar, som ska’ bese mig!»

»Tänk icke på det, du . . . Och stor tack för det
du ingenting svarade!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free