Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.
Fästegåfvan.
Ljelmstavik, som nu tillhörde Berthold Anundsson,
hade af hans farfar blifvit inköpt efter en
possessionat i trakten, och det väl uppförda två våningshuset
hade ordentligt underhållits från far till son, liksom
förmögenheten ökats under en längre slägtföljd.
Med dessa förmåner var det dubbelt svårt för
Bertholds far att öfverge hoppet, att se sonen icke välja
en bana, som anstod hans anlag och ställning. Men
han hade en sådan respekt för denne son, hvilken sjelf
högt respekterade bondeståndet och dess fördelar, att
han slutligen lät öfvertyga sig det Berthold i dessa
lefnadsförhållanden kunde bli så god och hedrad som
någon född herreman, och han lefde tillräckligt länge
för ätt erfara hur aktad sonen var och huru anlitad vid
allt, som skulle framåt inom hela häradet... ja, hans
ord gälde ännu längre bort. Något, som också syntes
särdeles angenämt i gubbens ögon, var att han på en
mängd bref till sonen fick läsa följande utanskrift:
»Landtbrukaren herr Berthold Anundsson». Och alla
dessa goda intryck förenade hade till följd det på
dödssängen gifna samtycket till Bertholds giftermål.
Då unge husbonden nu hemkom med den
tillkommande husmodern, var det just vid middagstiden, när
folket var uppe och höll sin måltid i det stora köket.
Kerstin Maria hade föreslagit att med detsamma
få fara till modems stuga, men då hade Berthold svarat,
att hon bara skulle komma olägligt, om hon komme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
