- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
498

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Berthold kände sig sårad öfver denna dristighet
han höll sig sjelf för ett alltför stort dygdemönster att
bringa sin egen fåsteqvinna i ondt rykte. Men huru
som helst, måste hans suveräna vilja gifva vika for
den suveräna herskarinnan, som, fastän hon aldrig med
ord häntydde på den stund, då hon nödgades besvärja
sin egen ära, dock ständigt i sinnet fann sig allt mer
och mer harmsen, synnerligen som det icke var svårt
att gissa det Bertholds olycksaliga misstänksamhet åter
råkat in på den gamla vurmen.. . Och så var det.

Sedan han dag och natt grubblat öfver, hvarför
Kerstin Marias högmod skulle framkasta en sådan löjlig
svårighet mot hans önskan, kom ormen åter smygande
och göt sitt gift i hans hjerta, hvaraf alstrades alla
slags dåraktiga inbillningar.

Kerstin Maria var icke brottslig... nej, visst icke. . .
men kanske var hon icke riktigt oskyldig: kanske
hade hon någon oro i samvetet, som höll henne
tillbaka. Hunnen till denna punkt i sina vådliga
forskningar, brukade han skynda ned till torpet, der Kerstin
Maria satt i sin kammare och broderade nattkappor åt
honom eller, såsom nu, då sommaren var inne, under
äpleträdet i hagen.

»Jag har ingen ro hemma!» sade han den dagen,
på hvilkey vi återtaga berättelsen. »Det förekommer
mig, Kerstin Maria, som om någon mörksens ande hölle
på att pressa hvarenda blodsdroppe ur mig. Fräls mig,
i herrans namn, från mig sjelf! Men du är alltid så
kall — älskar du mig icke mer?»

»Bara för mycket!» svarade hon kort.

»Icke kan du älska mig för mycket

»Jo, mindre vore kanske bättre, då du ändå
aldrig är tillfreds med mig... Du är svartsjuk på
mig. Har jag sedan jag kom hit, sett någon annan
karl än dig, utom i kyrkan?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free