Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratören och hans trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O.
Notarien finner det allt svårare att beherska
situationen.
ilise Arnberg, en den mest intagande, behagliga
lilla brunetta tjuserska, man ville se, kom nu in.
Men icke var det med den hastiga och blossande
rörelse, hvarmed hon eljest emottog fastmannen, som hon
i dag kom honom till mötes: tvärtom hade hon anlagt
en värdighet, hvilken, ehuru helt ny, ganska väl klädde
henne, ehuru den unge litteratören derigenom fann sig
på en något främmande mark.
»Älskade Elise, du ser så allvarsam ut som om jag
träffat dig i går i stället för i dag, då enligt ditt eget
bref du kände dig helt försonligt stämd. Förmodligen
är det dina bägge vänner, hvilka jag nyss mötte, som
lyckats omvända dig.»
»Nej, Albert, du misstager dig, om du tror att det
är de som inverkat på mig. Jag kan visserligen höra
andras omdömen, men jag följer och skall alltid följa
mitt eget, åtminstone i vissa fall...» Hon besvarade
helt ljumt hans fastmannahelsning.
»Du är dock förändrad — det kan du icke neka.»
»Jag har endast lugnat mig efter det svall, som
ännu upprörde mig, då jag skref till dig. Anmälan i
går afton» — hon upptog ett tidningsblad ur fickan —
»skall du nu vara god och läsa upp för mig.»
Hon stod bredvid honom, och medan de höllo i
hvar sin ända af den vigtiga tidningen, hviskade hon
förtroligt, nästan ömt: »Hvarför var ej detta din
anmälan? Gud, så hård du i stället var!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
