Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratören och hans trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, nej, den lilla hemligheten skall jag behålla
för mig sjelf och sedan ge dig en annan i utbyte...
Men gå nu — jag känner mig upprörd, och mamma
är dessutom strax hemma.»
»Nå, efter du icke vill ha mig qvar, så får jag
väl gå!»
Elise emottog, men besvarade ej hans afskedskyss
och Albert märkte väl att i hennes lilla hufvud rörde
sig många långt allvarsammare tankar, än han trodde
vara bosatta der.
0.
Ny brefvexling.
»Min ädla Elise!
JEs/å jag i går gick ifrån dig, erfor jag en känsla,
som för första gången rätt besvärat mig. Denna
känsla var ansvarigheten i litterära samvetsfrågor.
Det är en sanning att ett tvärt och framfor allt
kallt afhuggande af en nybörjares första lilla opus (en
nybörjare, som med hjertklappning utlemnat det i
mening att det skulle blifva en pröfvosten för framtida
utsigter) kan låta bortfrysa den nyss uppskjutna
brod-den och ingifva fruktan och afsmak för vidare utsäde
— och måhända var det då verkliga förhoppningar
som bortfröso. Men eger en nybörjare på detta fält
icke på en gång blygsamhet, äregirighet, ihärdighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
