Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratören och hans trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna ånyo utvexlas, oeh det i trots af att du
verkligen är författarinna... Efter två år, om du då ännu
är ogift, uppsöker jag dig — ty ingen annan qvinna
än du har del i mitt hjerta. Hur stor eller liten den
delen är, får tiden utvisa.
Hilma är förlofvad med den man, i hvars
sällskap du såg mig på spektaklet.
Dina häntydningar i hvarjehanda ämnen, som
berörde mig, äro annoterade i mitt minne.
Jag nedkallar öfver dig Guds bästa välsignelse ...
Må olyckan ej komma dig nära — men sker det, så
vet jag att du värdigt skall bära den.
Glöm ej att du, tills bättre dagar stunda, eger
åtminstone en trofast vän i
din förskjutne
Albert.»
Epilog.
er än ett och tre fjerdedels år voro förflutna
sedan den morgon, då Albert afsände sista posten
till sin f. d. fästmö.
Mycket hade under denna tid tilldragit sig med
honom. Hans lefhadsställning inom litteraturen hade
blifvit* mera fast, ty hans uppsatser, poemer,
recensioner och politiska bitar hade en långt friskare fläkt
och voro ofta pikant lekande å la Orvar Odd, men
der ämnet så fordrade, voro hans produkter vida
grundligare än fordom: han hade sjelf börjat grundligare
studier, än han förr ansett nödigt, och hans själ lyftes
af spänstigt mod genom medvetandet att två förtjusande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
